Hej!

Idag mina kära vänner har jag fått injektion

medans jag vänta på att få gå därifrån sov jag.

Sen gick jag och mötte upp min älskade mamma på

lassarettet och vi fikade och pratade om allt mellan

himmel och jord som vi alltid gör   

Sen gick jag tillbaka hit och käkade lunch men

som vanligt har jag ingen aptit, men jag fick ner lite

spaghetti och köttfärsås, satt och pratade med helené

om olika saker och det var rätt skönt.

Sen gick jag och la mig och sov, sen steg jag upp när Kim

kom tillbaka för att hjälpa henne, sen åt jag middag

sen gick jag och la mig och sov, klev upp vid 8, fikade

och gick å la mig igen, och nu ska jag sova

har ingen energi till något är så grymt slut!

+ Skellefte aik till FINAL

- Mitt mående!

godnatt!

Usch. nu mår jag svin dåligt igen. jag orkar verkligen inte

JAG VILL INTE!!!!! LÅT MIG VARA!

ååhååå.. jag vill bara att allting ska vara som det en gång var..

Varför går det inte för? jag vill inte vara med längre! :(

Happ. Onsdag idag. Har iaf haft möte och jag skattade självklart

högre än vad jag gjorde förra veckan på både deppression och ångest

Så nu ska dom sätta in dropp åt mig igen, så jag kommer högt upp i dos

så jag kan få min nya medicin.. suck

men det är bara att stå ut antar jag

Har varit hemma sen kl 4 ungefär, har myst med mina katter

och gjort käk och käkat med pojkarna, och hjälpt dom att städa

ska iväg kvart över sju igen och fara tillbaka!

och sen ta en tidigkväll eftersom jag inte kunde somna i natt!

hörs sen!
 

Ge mig sommar tack!

idag har det varit en LÅNG och riktigt jobbig dag.
har verkligen mått skit, har bara sovit och önskat att dagen ska ta slut

det är inte många dagar som är så, utan det är mest nätter.

Det har inte gått att göra mig glad idag, med andra ord ingen har kunnat göra

det, förutom Kim. Hade inte hon varit här hade jag nog gått under jorden

hon kan i allafall få mig att skratta vilket känns skönt.

Plus att jag tycker det klickade direkt när vi började prata vilket

också är väldigt ovanligt för mig med tjejer!

I morgon är det onsdag och då ska jag ÄNTLIGEN till Kkbc

igen och prata med min psykolog, har så jävla mycket som jag vill

prata om som jag inte komme på när jag satt hos henne i måndags.

Vi har dock kommit fram till att jag borde få göra min utredning

snart och jag ska även prata med min Läkare i veckan och hoppas på

att få ett nytt val av behandling, för jag står inte UT!

annars.. jag har inget att tillägga utan

" ge mig andrum och ett liv ,äckliga jävla känslor" 

Hur ska jag börja detta inlägg då? Finns mycket jag vill skriva

men vill ändå inte skriva för mycket för då blir det bara kaos

jag önskar att jag kunde säga att det har blivit en förbättring

men det skulle vara som att ljuga. och det vill jag inte

Jag mår fortfarande SKIT men dagarna fungerar bättre

det är fortfarande kvällarna jag behöver hjälp med

Jag fungerar inte som en människa om jag ska ha panikattacker

varje kväll, och speciellt inte om jag är runt människor

det har varit min trygghet förr, för då vet jag att jag 

inte kommer att få en panikattack, men vars är min trygghet nu?

Jag kan känna mig tryggare här, pga att jag kan känna

att jag har någon här att grabba tag i om det blir för mycket

och hemma är det svårt, svårt för dom att förstå hur dom

ska kunna hjälpa mig, när jag själv inte vet..

Allt jag ber om är att bli av med detta

jag orkar inte .

Jag vill kunna veta att jag kan lägga mig

tryggt och säkert, och bara få vara

men snart är det fredag igen

och då ska jag hem.. jag vågar inte

är rädd att allt ska bli kaotiskt.. jag måste testa..

men frågan är .. är jag tillräckligt stark?

Många stunder funderar jag vad jag hade gjort om jag

inte hade haft han runt mig dygnet runt.

Han har lyft upp mig, hjälpt mig när jag har mått som sämst

och han finns alltid där för mig, vilken tid på dygnet som helst

behöver jag prata så ställer han upp, Han får mig att komma tillbaka

till verkligheten när min hjärna spelar ett spratt med mig.

Han är nog den kärleksfullaste person jag vet mot sin familj

Han försöker alltid finnas för alla, även fast han ibland själv

inte mår så bra så gör han alltid det bästa av situationen!

Min lillebror är en värdefull person och skulle någon skada

eller göra illa han fysiskt som psykiskt så lovar jag att

jag skulle LETA upp personen PERSONLIGEN och döda den

"tro fan jag skjuter dig om det e så
om min familj är i fara får det bli så
små bagateller gör mig noll men blod e blod
krävs ett liv må det bli för bror e bror"

Jag älskar dig Fares

Fast jag älskar alla mina syskon också <3

Det har hänt alldeles för mycket för att kunna återskapa det i ord

men jag ska försöka dra lite kort.

Jag är hemma i lägenheten efter en veckas boende

på psykhem pga att jag har inte kunnat stå ut med min smärta

och mina paniker, min deppression.

Men jag är på god väg upp igen, Jag ska kämpa till mitt sista andetag

på att bli fri ifrån det här!

Jag vet inte hur denna natt ska gå, men jag hoppas på det bästa

och jag har fått högre dos på kvällstid, så ska min läkare

ringa mig nästa vecka och kolla hur det funkar med det.

Om jag kanske behöver en till medicin.. Ja som sagt vi får ju se

Jag kan inte påstå att varje stund i dagsläge är solsken

men det blir bättre för varje dag som går, och jag ska kämpa

som fan. jag ska bli frisk, jag ska bli GLAD jag ska bli JAG igen.

Det finns inte mycket just nu som gör mig glad

inte ens sina så kallade vänner heller, jag känner

mig sjukt sviken,och det gör ont bara det

Äh nu svamlar jag, jag ska "lana" ikväll bara för

att få lite annat att göra än att sitta och glo i en vägg

och hoppas på att livet rullar vidare och fortare ..

It makes me more deppressed!

Hej!

Varför går allting åt fel håll? Jag är här för att få hjälpFör att må bättre, men ändå mårJag skit, vad är felet? Jag orkar inteJag är för svag, vad finns det mer för hjälp?