<a title="bakompaniken" href="http://www.blogkeen.com/visit_blog.aspx?id=110734&f=true"><img alt="bakompaniken" border="0" src="http://www.blogkeen.com/stats.aspx?id=110734&p=1&l=" width="120" height="51" /></a>

Nu har jag bäddat i soffan och lagt huvudet.

ser på Wallander och små kollar runt på nätet lite.

ska upp rätt tidigt i morgon eftersom jag ska jobba :)
annat som händer i veckan vet jag inte.

fortsätta kolla runt på lägenheter eftersom jag vill

flytta till något bättre i stan, sen så ska jag skaffa

något större, en 4a som 3st ska dela på hyran på!

kommer bli awesome..

men nu. wallander, sen sovfa! :)

Jag förstår inte hur jag står ut i mina paniker ibland.

För dom uppstår av såna saker "normalt" folk kan tycka är fjantigt

som idag har jag haft kramp i bröstmuskeln och jag har hela tiden

gått runt och haft för mig att det har varit hjärtat och så nu ikväll

när jag låg här och småsurfa och kollade på serier så fick jag en kramp

så jag sprang ner till mamma och började fälla tårar.

Det är otroligt jobbigt faktiskt, att inte veta hur man ska kunna

hantera smärtor på ett normalt sätt, ingen kan någonsin förstå om

dom själv inte har varit där, och känslan är så svår att beskriva

men det är som att vara livrädd för något fast 10 gånger värre.

Att leva med en dödsångest,panikångest,och hypokondri

kan variera så otroligt mycket, beroende på vilken period i livet man är

enda sen jag tex började med dagliga verksamheter så har min ångest

dämpats otroligt mycket och uppkommer endast när jag vilar och känner

lustig smärta någonstans, medans jag förr fick panik för allt.

Jag går på behandling och kommer snart att utredas och det

känns skönt att något håller på att hända.

just nu är jag mest inne i en orohetsfas, där jag oroar mig för mycket

och speciellt på kroppsliga sjukdommar, och jag hoppas att detta snart

avtar för jag VET att jag inte har något hjärtfel och jag Vet att jag

är fullt frisk fysiskt.. innerst inne.. men det gäller att försöka få fram

sanningen..

nu ska jag sluta skriva så jag slutar vara inne i en panik"cirkel"

ska se serier och försöka tänka på annat!

Tack mamma för pratstunden, den behövdes!

älskar dig!