Känns som jag börjar falla tillbaka till en dålig period i livet igen.

Detta är seriöst andra natten i rad jag sitter i mina tankar och gråter

Finns inget stopp, det bara forsar, var är det för fel på mig?

Varför finns det inget som kan ta bort denna känslan för mig.

Vad gick fel.. Varför blir det först bättre och sen helt plötsligt är jag tillbaka

på ruta 1,

Jag är en 20 åring i en 80 årings liv. Jag vågar ju inte göra något alls

för att jag är så satans jävla rädd för att dö, Varför togs allt bort?
Varför kan jag inte göra saker leva livet?

Jag vill göra en Bypass operation men min rädsla stoppar mig

där också, jag kommer föralltid att vara ful. Jag kommer inte kunna

bli snygg för att jag är rädd för allt.

jag kan inte ens lita på någon när dom säger att dom tycker om mig

har jag så fucking jävla dåligt självförtroende att jag sitter och

oroar mig för mycket.. jag vill bara kasta bort denna skit och

göra allt jag har velat göra! Varför inte bara utmana ödet?
Dör jag så dör jag.. men det är just det som är problemet

jag är SÅ SATANS RÄDD FÖR ATT DÖ!

Som vanligt slutar mina dagar med att jag sitter och skriver

medans mina ögon är fyllda av tårar och mina kinder blir

alldeles våta, snoret rinner då inte lite heller.. Haha komiskt

men det är så obehagligt allting alltså.

Och jag ska upp halv 7, lär inte bli att sova överhuvudtaget.

Aja skriver väl sen..