jag vet inte vad jag ska säga, just nur är jag en annan människa inte mig själv
och det är jävligt jobbigt, har ingen att prata med på kvällarna längre.

ingen som jag kan kasta all min ångest och skit på utan jag har bara mig själv

me myself and I. Men det ska väl gå bra det med har ju mediciner som ska kapa allt. men då har jag ju rädslan för mediciner också Så detta är toppen toppen bra!

How am i suppose to live with this shit?
allting är ju underbart på dagtid, jag lever verkligen för varje minut men på kvällarna är jag livrädd och depprimerad och bara önskar att allt bara blä försvann! gah.. nej börjar bli trött kanske ska sova?

Jodå! Godnatt imorgon ska jag träffa Veronica